Uncategorized

Hörrni, det blev en del Cha Cha i helgen. Annie hade sin klassfest i söndags och som sagt, alla vi föräldrar skulle också vara med på Cha Cha. Så, så blev det. Tyvärr inga kort, jag var för upptagen med att Cha Cha. Jag hade varit så nervös innan för några av de ansvariga föräldrarna hade jagat upp mig med att de skulle vara domare som skulle bedöma dansen. Det blev i alla fall så roligt! De hade ordnat så fint med discolampor och massa god fika, korv med bröd, kaffe, saft  mm. Vi har en sådan tur med skola, klassen, föräldrarna. De umgås så mycket i klassen och även vi föräldrar umgås. Igår bestämde jag och några mammor att vi skulle gå ut och ta ett glas vin och prata nästa vecka. 

Tack till er läsare som följer mig, som följt med från början och ni som är nyare. Jag är oerhört tacksam för att ni tittar in och läser det jag skriver, lagar de rätter jag lägger upp. Inte minst blir jag  överlycklig när ni kommenterar något. Jag måste passa på att tacka min läsare som kommenterade på det HÄR inlägget.  Jag följde hennes råd och det funkade! Underbart när ni kommenterar så jag vet att ni finns, på riktigt. 

En annan höjdpunkt i helgen var att jag fick ett mail från en otroligt nära vän, Christine. Vi har inte setts på flera år, men ni vet, ibland står människor en så nära p g a att man har upplevt så mycket tillsammans och känner varandra så på djupet. Har ni sådana vänner som ni står väldigt nära, men inte träffar så ofta p g av olika saker? Jag och Christine pluggade litteraturvetenskap tillsammans i Lund (Vi klickade direkt på uppropet till kursen) och vi har umgåtts när vi varit  i Tyskland samtidigt och dessutom bodde vi nära varandra i Malmö. Hon bor idag i Zagreb med sin sambo och är en fantastisk översättare av tysk litteratur till svenska. Ibland hörs vi inte på massa månader och så plötsligt dimper det ner ett mail och man blir alldeles rörd och saknar sin vän sådär extra mycket: 

Ååh, Linda Linda, än en gång har det gått alldeles för lång tid sedan sist …
Har just varit inne i din matstuga och blir alldeles jätteinspirerad och -imponerad! Och glad förstås, av att läsa dina ord och se bilder på dig och flickorna och alla äventyr. Heja!

Snart borde jag få besked om två böcker som är färdigtryckta och klara, då hoppas jag att förlaget hjälper mig med att skicka ut ett litet bokpaket igen – sei bereit!

Tänker på dig oftare än du märker det och ser redan fram emot den dagen vi ses igen […] 

Min vän, världens bästa Christine. Så stolt över henne och hennes framgångar.