Allmänt

Då jag började blogga för 2½ år sedan så var syftet att skriva ner mina recept för att skapa en receptbok på nätet, främst till mig själv. Det kändes så kreativt att fota, skriva och laga mat att bloggen tog mer och mer tid. Jag var nog den som var mest förvånad då jag fick läsare. Det tog över ett år innan jag fick ett bud med produkter att testa. Det tog cirka 1½år innan jag blev bjuden på ett event.

Jag har idag kommit till en position med bloggen som gör att jag blir inbjuden på en del event och får en del roliga saker att prova. Tro mig, jag jobbar hårt för att få till inläggen till bloggen. Det tar längre tid än vad många förstår att planera nya spännande rätter osv, handla, laga, fota och skriva ner recepten. Mer än ofta är jag uppe alldeles för sent på kvällarna, jag följer inga serier, ser nästan aldrig filmer, hinner i stort sett aldrig läsa en bok. Men jag älskar att blogga, jag är stolt över att ha skapat min blogg från scratch och över de inlägg jag har lagt upp. Jag har alltid, och faktiskt alltid bara tackat ja till det som känns rätt för bloggen och mig. Jag är en person som älskar nya produkter och att testa att baka eller laga något nytt, som älskar utmaningar, trender, överraskningar och att träffa nya människor. Men jag har från början tackat nej till det som inte passat på Matstugan. Det har blivit en hel del nej, även till sådant jag som privatperson har tyckt om, men om det inte är i linje med Matstugan så tackar jag inte ja.

De senaste dagarna har både Bambi och Prat PR publicerat texter om det här med gratissaker och giriga bloggare. Helt otroligt att det finns bloggare som skriver orderlistor på vad de vill ha till PR byråerna. Bambi skriver även i ’Bloggtrender’ om fenomenet. Det hela är även något som jag har noterat. Man kan, både på event och på Instagram, känna en tävlan bland bloggare om att visa och berätta vad man blivit inbjuden till och vad man får/fått.Jag vet från folk som jag känner inom mediebranschen att det även är många bloggare som ljuger om besöksstatistik för att få fler gratissaker och inbjudningar.

Jag har flera gånger den senaste tiden småpratat med bloggare och fått frågan om jag ska på ett särskilt event eller om jag har fått hem det där budet. Då jag sagt att jag inte är inbjuden eller inte fått ett bud som de fått får jag en medlidsam blick och lite råd för hur jag kan få fler saker och fler inbjudningar. Saken är den att jag är så nöjd som det är, det gör inget att jag inte är bjuden överallt och inte får allt. Jag är mer än tacksam för de inbjudningar och produkter jag får som passar Matstugan. Jag hinner inte, vill inte, springa på 100 event i veckan. Jag unnar alla mina fina bloggkollegor att gå på finfina event och få underbara bud och kan inte minnas en enda gång då jag känt mig avundsjuk på något de fått eller gått på. Jag vill heller inte att Matstugan ska vara en lättköpt reklampelare. Här på Matstugan vill jag förmedla mat jag tycker om, recept, glimtar ur mitt liv, nyheter och trender i matbranschen. De produkter jag visar, recenserar på bloggen finns där för att jag tycker om dem och vill rekommendera dem. Jag är oerhört tacksam för de samarbeten jag har med diverse PR byråer där vi tillsammans hittar produkter som passar just Matstugan och er läsare.

Det bidde lite mer shopping till barnen på rean. Name It har rätt prisvärda kläder som det är, på rean kan du göra kap. Pyjamasen som är en one piece, var nedsatt med 70%, så den kostade 30 kr! De andra köpte jag på 50% rea.

Roade mig med att titta lite på nytt i matväg i USA. Hamnade på en så intressant sida Endless Simmer efter ett läsartips från Elvstigen. Fanns så mycket roligt som jag tänker testa. Men de här nyheterna kommer jag nog inte testa: Överst till vänster har vi Hash Brown Hot Dog, höger högst upp är Deep Fried Klondike Bar, dvs chokladöverdragen vaniljglass som friterats och höger längst ner Deep-Fried Cheddar-Bacon Mashed Potatoes on a stick.

Första semesterdagen med barnen. Vi började med besök hos doktorn. Magda har en leverfläck på halsen som har växt en hel del sedan hon var pytteliten. Besöket tog 1 minut. Doktorn tittade och sa i stort sett tack och hej. Kände mig lite lätt hyponkondrisk, men bättre kontrollera en gång för mycket. Sedan åkte vi till Hammarby Sjöstad, till vänner. Vi fick så god lunch och allt gick bra tills vi skulle gå till lekplatsen.