Jag och en av mina närmsta vänner har pratat om det här med hur man spenderar sin tid, på vad, på vem, med vem. Både hon och jag har nyligen upplevt någon i vår omgivning som plötsligt har gått bort. I vår ålder. Sådär utan förvarning. Det får en att tänka till. Värdera. Jag sa till henne att man borde fundera och aktivt välja hur man skulle spendera sina dagar och med vem som om man endast hade en vecka kvar. Så borde hela livet spenderas.
Jag skulle spendera VARENDA mikrosekund på mina älskade barn som sprudlar av energi. Jag skulle busa, skratta, gråta, småbråka och kramas med dem. Jag skulle plussa på med alla de vänner och familj i min omgivning som ger positiv input, som får en att känna sig älskad, värdefull och viktig, får en att må bra, le och skratta. Man ska ligga på plus i sitt liv. Så viktigt. Så vill jag ha alla mina dagar, mina veckor, mina år.
Precis en sådan söndag hade vi för en vecka sedan då Magda fyllde 3 år. V träffade en av mina närmsta vänner och hennes två döttrar: hade picknick, gick på teater, busade och skrattade massor. Jag var en så närvarande mamma och njöt av varenda sekund med barnen. Så nu tar vi en repris på lyckad helg och fyller den här med minst lika många skratt, kramar och bus.
