Nu är foten opererad för artrosen i stortån och det gick väldigt bra (tror jag, hoppas jag). Jag valde att lokalbedövas. Det kändes dock när de började skära så då fick jag lite mer bedövning. Sedan fick jag vila en timma. Världens finaste vänner hämtade upp mig på sjukhuset och fixade fika så att jag skulle ta mina smärttabletter med mat.
Har fått både Paracetamol och Tradolan som är ett morfinliknande preparat. Hade en liten gråtattack efter operationen när läkaren och sköterskorna var helt oförstående till att jag skulle behöva gå ute med foten. De tyckte inte att jag behövde kryckor för jag skulle vara hemma och ligga och vila, i sådär två veckor, annars riskerar jag att svullna upp och att såret spricker upp. Jag sa att jag måste få barnen till förskola och skola och de måste hämtas hem också. Bara så frusterande. Men jag får lösa en dag i taget. Blev uppmuntrad av mina vänner och deras gullighet, att de fanns där när jag var klar och att de skjutsade hem mig.
De hade köpt massa tidningar till mig och godis, så nu ska jag bläddra, vila och tänka att det kommer fixa sig med allt annat.
