Privat & Personligt

Nu är foten opererad för artrosen i stortån och det gick väldigt bra (tror jag, hoppas jag). Jag valde att lokalbedövas. Det kändes dock när de började skära så då fick jag lite mer bedövning. Sedan fick jag vila en timma. Världens finaste vänner hämtade upp mig på sjukhuset och fixade fika så att jag skulle ta mina smärttabletter med mat.

Har fått både Paracetamol och Tradolan som är ett morfinliknande preparat. Hade en liten gråtattack efter operationen när läkaren och sköterskorna var helt oförstående till att jag skulle behöva gå ute med foten. De tyckte inte att jag behövde kryckor för jag skulle vara hemma och ligga och vila, i sådär två veckor, annars riskerar jag att svullna upp och att såret spricker upp. Jag sa att jag måste få barnen till förskola och skola och de måste hämtas hem också. Bara så frusterande. Men jag får lösa en dag i taget. Blev uppmuntrad av mina vänner och deras gullighet, att de fanns där när jag var klar och att de skjutsade hem mig.

De hade köpt massa tidningar till mig och godis, så nu ska jag bläddra, vila och tänka att det kommer fixa sig med allt annat.

Kvällen har gått åt till förberedelser inför operationen imorgon bitti. Innan operation så ska man tvätta sig 3 gånger (!) med desinfektionsmedel. Så jag har duschat och tvättat håret två gånger. Imorgon urtidigt ska jag duscha, tvätta, skrubba en omgång till. Jag får heller inte äta något 6 timmar innan operation och inte dricka något annat än kaffe, te, vatten upp till 2 timmar innan operation. Borde gå och lägga mig, men kan inte riktigt sova, lite lätt nervös.

Har passat på att dricka en flaska Noa Relaxation och te. Tankat in vätska och bra saker. En flaska Noa innehåller L-theanin motsvarande 15 koppar grönt te samt 50 g citronmeliss. Bara naturliga saker. Smakar lite åt iste-hållet. Den sägs minska stress och öka fokus. Håll tummarna för att allting går bra.

Jag har stuckit huvudet i sanden, men bara att göra sig beredd. Fredagen den 6 mars är det dags.

Det är min fot, min stortå som ska opereras för Artros. Jag fick välja mellan skrapning och att steloperera den, jag valde skrapning. Jag kommer inte kunna gå på ett tag, sjukskriven i en månad. Sen får vi se sa doktorn. Jag har haft smärtor i stortån i 1½ år. Trodde att jag hade brutit den. På vårdupplysningen sa de att det lät som det, men att det inte gör något åt det. Så jag lät det vara i ett år. Efter ett år kände jag att det måste väl ha läkt efter så lång tid. Så iväg till vårdcentralen, remiss för röntgen, där de konstaterade att det var artros. Det har gjort konstant ont, och smärtsamt ont att springa. Men jag har gjort det ändå. Vissa saker är omöjliga för mig, som att göra utfall eller ha klackskor. Jag har intalat mig själv att det ska bli skönt att vara sjukskriven, allt för att slippa tänka på operationen.

Men jag är livrädd att jag inte ska kunna springa igen, inte kunna röra mig obehindrat. Jag vet att det finns en chans att jag aldrig får springa igen, men vägrar vara i den tanken. Jag är orolig över hur jag ska kunna hämta och lämna barnen på förskola och skola. Det är en utopi att jag ska kunna hoppa på ett ben till förskolan och skolan. I sådana här lägen är det väldigt trist att inte ha någon familj som hjälper till. Jag vet inte hur jag ska lösa det, men det måste ju gå på något sätt liksom…

Jag har ändå världens bästa vänner. Det här messet fick jag idag av en av mina vänner som verkligen bor på andra sidan stan, har ett krävande jobb och två små barn. Två andra vänner har erbjudit sig att Annie sover hos dem den första helgen. Så tacksam…