En egen strand, lyx på semestern. Vi åkte ut i Fjällbackas skärgård igår, till Valö. Det tar bara ca 10 minuter med Valöfärjan från Fjällbacka. På den underbara stranden var vi ensamma ända fram till lunch. Då kom en familj. Efter lunch och långpromenad kom vi tillbaka till stranden och då hade vi också hela stranden för oss själva.
Barnen samlade snäckor och musselskal i mängder.
Dagens lunch blev Valö Skärgårdskrogs kända Rödspätta med brynt smör, vildkapris, färskpotatis. Den var väldigt god, men 265 kr tycker jag var väl mycket pengar för den, speciellt då man ska betala extra för bröd, kaffe och t o m kranvattnet. Dock ska tilläggas att om man väljer att äta där så drar de av hälften av priset för båtturen. Tur och retur kostar båtturen från Fjällbacka 100kr/vuxen och 50kr/barn.
Efter lunchen kastade vi lite boll på gräsmattan bakom hotellet och sedan gick vi leden, en äventyrlig tur på sådär 2-3 km runt stora delar av ön. Mycket klättrande på stenar. Men så värt det, magnifik utsikt och barnen tyckte det var roligt att följa de vita prickarna, titta på fjärilar, ta sig över hinder och titta på det ’glittrande’ vattnet. Alltså, så bedövande vackert. Svårt att tänka sig hur man kan få till en mordhistoria här, det känns så idylliskt och harmoniskt här. Men det är kring Valö som Camilla Läckbergs roman Änglamakerskan utspelar sig.
Vi hann ner till underbara stranden en stund till och Magda som annars alltid ska rädda alla sniglar hemma, blev istället maneträddaren som skulle ta ut alla maneter som hamnat på stranden ner i vattnet igen. Det är verkligen fullt med maneter så hon jobbade hårt.
Annie och jag spelade luffarschack med snäckskal i sanden medan maneträddaren patrullerade stranden.
Valö är verkligen ett toppenutflyktsmål för en dag. Man får ta tider för färjan med en klackspark. Färjan tillbaka till Fjällbacka skulle ha gått 17, men vid 17 syntes båten inte ens till. Sådär 17.15 kom den intuffandes och då skulle ett berg av saker lastas av innan vi kom iväg. Då vi äntligen gick på så kom båtföraren och sa att vi skulle gå av för han kunde bara ta 12 personer. Det skulle betyda att vänta en timma på nästa båt. Inte möjligt med två hungriga och trötta barn, så det stuvades om lite och så kom vi iväg.
