Tjurruset 2015 igår! Sprang med min vän Jessica. Fick en biljett över då jag hade gett en start i födelsedagspresent till min kompis i Schweiz och hon inte kunde komma hit. Så då skrev jag över biljetten på Jessica. Jag kan ju inte säga att Jessica var överlycklig över att få springa Tjurruset, mer ok, vi gör väl det samtidigt som hon varje gång vi pratade om loppet skulle berätta att hon hatar lera och vatten. Var helt beredd på flopp faktiskt.
Tjurruset är ju ett väldigt speciellt lopp där man ska igenom terräng på ett riktigt ’dirty’ sätt. Nervösa, men på topp innan loppet. Båda sminkade och Jessica i leopard som vanligt. Så small startskottet och iväg. Loppet är alltid på ett nytt ställe i stockholmstrakten, i år på Norra Djurgården, ett område med mycket träsk, leriga områden och backar. Jessica var inte helt frisk, och det är ett otroligt krävande lopp, men vi var ju tvungna att komma i mål, så jag pushade och tryckte på henne rätt rejält. Ett tag undrade jag om vår vänskap skulle ryka, för jag fick ett par smått mördande blickar från henne. Flera gånger sa hon åt mig att springa före, men nu sprang vi ju ihop, punkt! Väldigt strongt av Jessica att orka trots förkylning. Vid ett lerigt område sviktade jag mentalt för man sjönk ner i tjock, klistrig lera till midjan och folk stod och drog upp varandra, panikkänsla när man sjönk ner i leran och det var som om något monster satt i leran och drog ner en. Det var en del hinder att hoppa över, kräla under, backar där man var tvungen att hasa sig ner och berg där man hävde sig upp med rep. Och vi sprang i mål tillsammans, sådan känsla!
Efter kan man säga, att i alla fall, mitt smink var borta. Lera precis överallt och även innanför kläderna, i öronen, håret och helt nedkyld. Jag bara skakade av kylan då man väl kommit i mål och varit stilla i några minuter.
I morse vid frukosten fick jag mess från Jessica. Då sitter hon och anmäler oss och vill ha mina uppgifter. Trodde inte det var sant. Jepp, Tjurruset är helt makalöst beroendeframkallande. Det är så galet och man kan inte låta bli att skratta massor när folk halkar runt i leran eller när man själv ska vada runt i en stor gyttjepöl. Alla är också väldigt snälla och hjälper till att putta på, peppa, dra upp osv. Det absolut vänligaste loppet.
En kommentar