En lastbil som i hög fart kör genom Drottninggatan i Stockholm. På vägen mejar den ner ett antal människor. Och allt är förändrat. DET som hänt i andra stora städer i Europa hände även här. Något de flesta visste var en risk, men hoppades aldrig skulle ske. Det kunde ha varit jag som mejades ner eller mina barn eller någon vän, bekant, kollega. Någons nära och kära dog eller skadades på Drottninggatan här i Stockholm igår. Jag har gråtit ett antal gånger idag då jag har följt nyhetsrapporteringen.
Samtidigt är jag så stolt över Sverige och Stockholm och alla människor. Det visades mycket kärlek och ett stort lugn igår trots det stora kaoset som skapades av inställda kommunikationsmedel och alla rädslor i samband med dådet. Under #openstockholm erbjöds skjuts, mat och husrum till de som inte kunde ta sig hem. Alla var extra varma och kärleksfulla mot varandra. Stockholm, Sverige är så starkt sammansvetsat i grunden att inget och ingen kommer kunna förstöra det. Vi reser oss starkare än någonsin.
Jag jobbar numera vid Telefonplan, som ligger en bra bit ifrån Nacka där jag bor. Först då det hänt så vågade jag inte åka hem av rädsla för att dådet skulle följas upp av bomber i T-banan. Sedan stängdes hela T-banan ner och jag visste inte hur jag skulle komma hem. Jag visste inte ens åt vilket håll jag skulle gå för att komma hem faktiskt. Hittade en buss till Liljeholmen. Det tar normalt ca 4 minuter med T-bana till Liljeholmen. Nu tog det över en timma med buss då det var bilar överallt och avstängt för trafik på flera ställen.
I Liljeholmen gick jag och handlade en pirog och hoppades att t-banan skulle komma igång. Det gjorde den inte. Så jag började gå. Någon sa att jag skulle gå över Liljeholmsbron, sedan sa någon annan att jag inte skulle ha gjort det så då gick jag över den igen. Sedan sa en tredje att jag visst skulle gå över Liljeholmsbron. Så till sist hade jag gått över Liljeholmsbron 3 gånger. Det tog ungefär 2 1/2 timma att gå hem. Men det var inget mot lättnaden över att varken jag eller någon jag känner var på Drottninggatan då det hände. Var så matt och slut då jag kom hem att jag bara lade mig i soffan och tittade rakt ut.
Tack till alla fina, underbara som ringde eller messade och stämde av att jag var OK. Det gick rakt in i hjärtat. Jag är helt övertygad att Stockholm och Sverige kommer komma igenom det här starkare än någonsin.
