Un Poco, en av de verkligt bästa italienarna i Stockholm. Vi hade en så lyckad kväll igår på Un poco. Innan jag skriver mer så brödet som kommer in med vispat brynt smör blandat med prosecco, så rolig grej. Hade inte gissat alls att det var smöret var blandat med prosecco.
Det var dags att fira Erika som har fyllt år för någon vecka sedan. Ni som har följt mig ett tag vet ju att jag har två kompiskonstellationer där vi, istället för att köpa present när någon av oss fyller år, tar ut den som fyllt på hemlig restaurang. Det är alltid en ny restaurang, en ny upplevelse. Mysigt att dela på en upplevelse så. Vi har varit på så många fantastiska restauranger genom alla år. Un Poco blev en favorit hos oss alla tre.
Allt såg så gott ut på menyn, men vi bestämde oss till slut för att ta lilla avsmakningsmenyn på sju rätter. Första omgången var de kalla rätterna, charkuterier, lättgrillad tonfisk med Yuzu och jalapeno, burrata med sockerstekta tomater, oxtartar med Karl-Johan svampcreme osv.
Efter förrätterna så kom de andra rätterna: tryffelrisotto med sparris, ravioli med ricotta, brynt salviasmör och mandel och tryffelstuvade makaroner med gräslök och citron.
Servicen på Un Poco är så underbar. De är så påpassliga på ett bra sätt. Det fylls på vatten, vin och stäms av. Det är inte enbart killen som tog vår beställning som häller upp vatten utan de finns där för alla bord. Min favorit blev nog raviolin.
Ni får bara inte missa deras paradefterrätt som jag har trånat efter då jag har sett den massa gånger på instagram: Friterade Oreo cookies med mjölksorbet. Farligt gott. Vi var så mätta efter avsmakningsmenyn att vi delade. Mer orkade vi inte, men tänk att få en sådan här lyx alldeles själv, mer dekadent härligt blir det knappast.
Till Un Poco vill vi alla tre komma tillbaka och hänga snart igen.
Två av mina absolut närmsta vänner. Vi har barn i samma ålder som är bra vänner dessutom. Så glad att jag har dem och vi känner varandra så väl och kan prata om allt möjligt.
