Jag grät hejdlöst inne på min audition på Sveriges Mästerkock och kunde inte sluta gråta. Det såg ni förhoppningsvis inte på tv där jag fladdrade förbi några sekunder. Hela grejen är en stor press och jag gjorde en riktig miss som juryn upptäckte och där trodde jag att jag sabbat allt.
Här ser man ju om man tittar att jag är helt söndergråten. Som tur är så visar de inte mer av det. Hade ångest innan programmet att de skulle visa hur jag bröt ihop och inte kunde sluta gråta. De visade inte ens min klumpiga miss, tack och lov.
Som ni ser så kom jag in lugn och sansad. Allt föll dock då Markus Aujalay kom fram och skulle smaka på mina Krispiga Tostadas och helt plötsligt tittar han på mig som om jag är en idiot. Han undrar varför skalen är kvar på räkorna. Vet ni jag var i sådan stress då jag skulle hinna alla moment på de 40 minuter du får på dig att göra rätten att jag på något sätt missade att jag tagit fel påse med räkor. Nu var det här inte vanliga räkor med massa tjockt skal och huvuden kvar utan Vannameiräkor där det inte är lika tydligt. Men ändå! Jag borde ha sett, men det var grymt tajt tidsschema och du lagar maten vid en provisoriskt uppställd station på Clarion Hotel Sign samtidigt som du har filmkameror tryckta i ditt ansikte under hela tiden och de ställer en massa frågor om allt möjligt. Tja, där ville jag bara sjunka genom jorden. Jag visste att mitt recept var så bra, min mamma, bror och barn stod utanför och jag hade sabbat allt och idiotförklarat mig själv i tv.
Jag ändrade mig snabbt och sa att det ju var en ’social eating’ rätt och då får matgästerna själva skala räkorna. Mannerström var underbar. Han kom fram och sa att man på fina restauranger minsann har kvar skalet. Men sedan när de satt och tittade på mig och inte sa något var jag så säker på att det var kört. MEN, jag fick tre JA och mitt förkläde. De sa att det var lite dumt det där med räkorna men att det inte var någon tvekan om att jag kan det där med smaker. Då började jag gråta så enormt och Mannerström blev lite stressad av det. Jag kunde inte sluta gråta och kommer inte ens ihåg att jag kramade någon av dem, men det gjorde jag ju tydligen.
Du är så modig som deltar. Jag hejar på dig fina du. Ha en fin fredag, kram!
Åh, tack Katarina. Det var verkligen att kliva ur sin ’Comfort Zone’. Läskigt och sådan känsla när det gick vägen. Stor Kram och fin helg på dig.
Heja! Så modig och såå bra jobbat!
Ska bli spännande att se kommande avsnitt.
Tack snälla! Ja, det var verkligen inte självklart för mig att vara med. Kram!