Åt världens bästa sushi idag innan mardrömsresan tillbaka hem

Idag var jag och Magda hos min vän och deras söta dotter Emilia. Jag körde bil dit. Kör egentligen inte bil i Stockholm utan endast till affären, men nu har jag tänkt att det är på tiden att jag tar mod till mig och vågar mig ut. Ett starkt skäl till att jag inte vill köra med barnen och speciellt Magda är att Magda sitter bak i bilen och det gör att jag inte kan hjälpa henne med nappen då hon tappar den och så. Turen dit gick rätt bra. Först fick jag nybakta supergoda blåbärsmuffins och sen tog min vän ut mig på deras favoritsushiställe Svenska Sushiköket i Midsommarkransen. Deras lunch sushi var underbar och snyggaste ever. Jag bara säger det, testa denna sushi!!
Käraste Vännen med sötaste Emilia sovandes i vagnen
När jag skulle köra hem kände jag att det skulle inte bli något problem. Ack, så fel jag hade..Jag packade in vagnen där bak, satte fast Magda och proppade in nappen. Det går bra tills jag kommer upp på E4an, Magda sätter igång att vråla, samtidigt som jag ser att informationslampan lyser på displayen…Det står att bakluckan inte är riktigt stängd. Precis då kommer avfarten där jag skulle ha tagit av…vilket jag med vrålande bebis och en vagn med öppen baklucka naturligtvis missar. Ingenstans kommer någon avfart eller någonstans att stanna. Jag ser framför mig hur vagnen blåser ut från bakluckan och kraschar in i bakomliggande bil. Jag har aldrig känt så mycket för att bara stanna bilen och kliva ur. Till slut kommer en ficka på sidan av vägen och jag svänger in och stänger bakluckan, LÄTTNAD! Jag fick vända och åka lång väg tillbaka med vrålande bebis. Jag vet inte hur andra fixar det när deras barn skriker som en stucken gris, men jag fixar det inte, det gör så otroligt ont i hela mig. Hon sitter ju helt ensam där i baksätet och tror kanske att jag har övergivit henne…Då jag kom till Sickla körde jag in till köpcentret, parkerade, lossade Magda och stod och höll henne i evigheter. Lilla gullungen blev alldeles tyst och borrade in sitt lilla ansikte i min axel och låg helt stilla där. Där stod vi på parkeringen i evigheter.

Linda

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *