Smärta och Glädje

Artros

Alltså när bedövningen släppte idag. Inte roligt. Trots starka tabletter mådde jag grymt dåligt tidigare ikväll. Jag började kallsvettas, mådde illa, blev alldeles vit i ansiktet och det svartnade för ögonen och jag bara sjönk ihop på golvet. Varje gång jag försökte stå upp samma sak. Som tur var så var barnens pappa här. Jag hade ju tänkt att barnen skulle sova här hos mig inatt, men det blev tydligt att det inte skulle gå. Så de åt middag och åkte. Saknar dem men jag orkar inget annat än ligga ner. Men en sak som gjorde mig så glad idag var att kirurgen som opererade foten sa att jag faktiskt kan springa igen, om två månader. Jag har varit så så rädd att jag aldrig kommer få springa igen. Stor lättnad.

Sådärja

DSC_0023

Nu är foten opererad för artrosen i stortån och det gick väldigt bra (tror jag, hoppas jag). Jag valde att lokalbedövas. Det kändes dock när de började skära så då fick jag lite mer bedövning. Sedan fick jag vila en timma. Världens finaste vänner hämtade upp mig på sjukhuset och fixade fika så att jag skulle ta mina smärttabletter med mat.

DSC_0028

Har fått både Paracetamol och Tradolan som är ett morfinliknande preparat. Hade en liten gråtattack efter operationen när läkaren och sköterskorna var helt oförstående till att jag skulle behöva gå ute med foten. De tyckte inte att jag behövde kryckor för jag skulle vara hemma och ligga och vila, i sådär två veckor, annars riskerar jag att svullna upp och att såret spricker upp. Jag sa att jag måste få barnen till förskola och skola och de måste hämtas hem också. Bara så frusterande. Men jag får lösa en dag i taget. Blev uppmuntrad av mina vänner och deras gullighet, att de fanns där när jag var klar och att de skjutsade hem mig.

DSC_0036

 

De hade köpt massa tidningar till mig och godis, så nu ska jag bläddra, vila och tänka att det kommer fixa sig med allt annat.

Operation på G

DSC_0021

Kvällen har gått åt till förberedelser inför operationen imorgon bitti. Innan operation så ska man tvätta sig 3 gånger (!) med desinfektionsmedel. Så jag har duschat och tvättat håret två gånger. Imorgon urtidigt ska jag duscha, tvätta, skrubba en omgång till. Jag får heller inte äta något 6 timmar innan operation och inte dricka något annat än kaffe, te, vatten upp till 2 timmar innan operation. Borde gå och lägga mig, men kan inte riktigt sova, lite lätt nervös.

Noa Relaxation

Har passat på att dricka en flaska Noa Relaxation och te. Tankat in vätska och bra saker. En flaska Noa innehåller L-theanin motsvarande 15 koppar grönt te samt 50 g citronmeliss. Bara naturliga saker. Smakar lite åt iste-hållet. Den sägs minska stress och öka fokus. Håll tummarna för att allting går bra.

Dax för operation

Jag har stuckit huvudet i sanden, men bara att göra sig beredd. Fredagen den 6 mars är det dags.

Operation

Det är min fot, min stortå som ska opereras för Artros. Jag fick välja mellan skrapning och att steloperera den, jag valde skrapning. Jag kommer inte kunna gå på ett tag, sjukskriven i en månad. Sen får vi se sa doktorn. Jag har haft smärtor i stortån i 1½ år. Trodde att jag hade brutit den. På vårdupplysningen sa de att det lät som det, men att det inte gör något åt det. Så jag lät det vara i ett år. Efter ett år kände jag att det måste väl ha läkt efter så lång tid. Så iväg till vårdcentralen, remiss för röntgen, där de konstaterade att det var artros. Det har gjort konstant ont, och smärtsamt ont att springa. Men jag har gjort det ändå. Vissa saker är omöjliga för mig, som att göra utfall eller ha klackskor. Jag har intalat mig själv att det ska bli skönt att vara sjukskriven, allt för att slippa tänka på operationen.

Men jag är livrädd att jag inte ska kunna springa igen, inte kunna röra mig obehindrat. Jag vet att det finns en chans att jag aldrig får springa igen, men vägrar vara i den tanken. Jag är orolig över hur jag ska kunna hämta och lämna barnen på förskola och skola. Det är en utopi att jag ska kunna hoppa på ett ben till förskolan och skolan. I sådana här lägen är det väldigt trist att inte ha någon familj som hjälper till. Jag vet inte hur jag ska lösa det, men det måste ju gå på något sätt liksom…

operationen

Jag har ändå världens bästa vänner. Det här messet fick jag idag av en av mina vänner som verkligen bor på andra sidan stan, har ett krävande jobb och två små barn. Två andra vänner har erbjudit sig att Annie sover hos dem den första helgen. Så tacksam…

Så skört

DSC_0342

Jag vabbade igår, och Annie som hade ont i halsen fick också vara hemma. De bråkade en hel del, rev ut alla saker, Magda fick utbrott för allt. Men de var också så gulliga, gosiga och fick smasha pepparkaks- och mandelmassehuset och kiknade av skratt. Magda har svinkoppor av värsta slaget. Igår var tredje gången hon var hos doktorn, nu efter att ha gått på penicillinkur i 8 dagar alltmedan hon blivit sämre och fått feber. Istället för att såren skulle gå över så har de blivit fler och spridit sig över hela kroppen (kan inte visa er bilder på hennes svinkoppor för det ser så otäckt ut). Det gör ont i mig att se alla hennes sår och hur ynklig hon är. Nu har doktorn tagit odling, men satte henne direkt på en annan penicillinkur som baseras på stafylokocker. Tydligen så finns det två sorters svinkoppor, och de hade diagnosticerat henne på den andra sorten. Hoppas hoppas hon nu blir bra.

DSC_0349

En kollega till mig berättade att hans systerson, endast 23 år gammal, hade hittats död på julaftonsmorgon, hjärtat. Helt plötsligt, helt oväntat. Fasansfullt. Livet är oerhört skört. Jag har hela dagen tänkt på hur lyckligt lottad jag är för varje dag, varenda liten sekund, med dessa två yrväder, Annie och Magda. Det är så lätt att tappa tålamodet och sucka över deras bråk och allt städande osv. Men det är inget mot allt vad jag får tillbaka av dem i kärlek. Igår kväll ville Magda att jag skulle ligga bredvid henne vid läggningen, hon tog min hand och sa ’Mamma, det är bra att du är här’. Som jag älskar dem. Över allt.

Om jag hade endast EN vecka

DSC_0086

Jag och en av mina närmsta vänner har pratat om det här med hur man spenderar sin tid, på vad, på vem, med vem. Både hon och jag har nyligen upplevt någon i vår omgivning som plötsligt har gått bort. I vår ålder. Sådär utan förvarning. Det får en att tänka till. Värdera. Jag sa till henne att man borde fundera och aktivt välja hur man skulle spendera sina dagar och med vem som om man endast hade en vecka kvar. Så borde hela livet spenderas.

PicMonkey Collage

Jag skulle spendera VARENDA mikrosekund på mina älskade barn som sprudlar av energi. Jag skulle busa, skratta, gråta, småbråka och kramas med dem. Jag skulle plussa på med alla de vänner och familj i min omgivning som ger positiv input, som får en att känna sig älskad, värdefull och viktig, får en att må bra, le och skratta. Man ska ligga på plus i sitt liv. Så viktigt. Så vill jag ha alla mina dagar, mina veckor, mina år.

PicMonkey Collage 2

Precis en sådan söndag hade vi för en vecka sedan då Magda fyllde 3 år. V träffade en av mina närmsta vänner och hennes två döttrar: hade picknick, gick på teater, busade och skrattade massor. Jag var en så närvarande mamma och njöt av varenda sekund med barnen. Så nu tar vi en repris på lyckad helg och fyller den här med minst lika många skratt, kramar och bus.

Oändligt älskad

PicMonkey Collage

Magda idag är det din dag. 3 år sedan du kom till oss. Du är oändligt älskad. Du har alltid gjort på ditt sätt. Jag hade haft endast en dag ledig från jobbet när du bestämde dig för att det var dags, två veckor tidigare än beräknat…

DSC_0032

I den stilen har du fortsatt. Du har en vilja av stål och ett temperament utan dess like. Samtidigt är du den roligaste, mest empatiska person jag någonsin träffat. Du brinner för att hjälpa alla sniglar så att de inte är mitt i vägen (vilket gör mig galen då vi ska till dagis), du kunde inte slita dig från den stora ormen du fick klappa på Kolmården eller spindeln på Skansenakvariet. Totalt orädd. Du storgråter då du lyfts av efter en ridtur på en häst och du till och med pratar dig varm för bärfisar. Du är fenomenal på att få människor runt om dig att göra dig tjänster som att hämta nappen då den ligger en meter bort, eller bära dig hit och dit.

DSC_0072

Älskade Magda, Grattis på din 3 årsdag!

Tandfen förstår

DSC_0011

Tand nummer två lossnade för några nätter sedan och var spårlöst försvunnen på morgonen. Annie tror att hon svalt den. Kan vara så. Hon var så ledsen. Men jag sa att Tandfen förstår sådant. Hon skrev en lapp och vi ställde ett glas vatten bredvid. Mycket riktigt tandfen förstod situationen och hade lämnat en guldpeng och två små hårclips till henne.

Dagen efter…

PicMonkey Collage

Dagen efter födelsedan! Jag fick så så många telefonsamtal, grattishälsningar på mess och Facebook och finaste presenterna! Jessica hade lämnat en stor påse med ett rörande fint kort och spännande innehåll. Min bästis Rose-Marie ringde och grattade och berättade att hon hade en överraskning till mig, vi ska övernatta på hemligt ställe! Ingen aning vad hon har i kikaren. Min barndomsvän Lena ringde och sa att hon och hennes syster vill ta ut mig på middag. Mina nära nära vänner Lotta och Erika tar också ut mig på hemlig restaurang. Åt lunch med N på American Table (Clarion Sign), stor hamburgare och på kvällen lagade mina barns pappa middag till mig, bl a pastan ovan.

Här ser ni efterrätten. Supergott! Vet ni vad det är? Återkommer och ska berätta allt om den här efterrätten. Den förtjänar ett eget inlägg!

DSC_0161

Första Skoldan – Stort och rörande

DSC_0022

Nervös, förväntansfull, pirrig och allt på en och samma gång. Det var inte bara Annie som kände så utan jag också. Första skoldan är en så stor dag i livet.

PicMonkey Collage

Annie börjar förskoleklass i år. Hon går i en klass där hon knappt känner någon. De tre andra som kommer från hennes förskola till hennes klass är inte de hon vanligtvis har lekt med. Jag var lite tveksam till den indelningen då alla de hon lekt med under sin förskoletid hamnade i en annan klass. Men, nu har jag mailat rätt mycket med hennes lärare och hon har övertygat mig om att det kommer bli väldigt bra. Jag har också skrivit till hennes gulliga lärare att jag inte kommer vara en jobbig förälder, hon började nog undra där ett tag.

IMG_6823

Alla ettor fick släppa varsin ballong som seglade upp, upp, upp. Fin tradition.